Galleri FrausOculi

Galleri
FrausOculi

Idéburen konst

Konceptuell konst är mer idéburen än gestaltning i fysiska föremål. Ett konceptuellt verk lägger större vikt vid reflektion än vid estetik. Verkets värde är inte utformning, material eller färg. Verkets värde är en idé.

Att minska den estetiska aspekten hos ett verk och öka dess idéinnehåll - det var tanken som skaparna av konceptuell konst hade på 1960-talet. Detta förvandlade konstnären från en hantverkare till en tänkare.

Den nergrävda kuben

Konstnären Sol LeWitt grävde 1968 ner en vit kub i en trädgård någonstans i Holland - Buried cube containing an object of importance but little value. Händelsen dokumenterades i tolv fotografier.

Flera konstnärer har sedan gjort liknande verk. Ett exempel är Harald Perssons verk Nedgrävning från 1994 i Halmstad. Det syns inte var verket ligger. Det finns ingen skylt vid platsen.

- Man kan le åt en nergrävd kub som inte syns, säger konceptisten Gusten Wolphram och ler. Men då kan man lika gärna le åt ett textstycke någonstans i en bok, som igenslagen sätts i en bokhylla i en källare med låst dörr. Vem vet vad det står i den där texten?

Den nergrävda stenen

Gusten Wolphram kom att tänka på Marcel Duchamp och hans "ready-mades" - bruksföremål som blev konstverk när de flyttades från ur sitt ursprungliga sammanhang och in i ett galleri.
- Varför begränsa sig till föremål tillverkade av mänsklig hand, frågade jag mig själv en dag när jag hade slagit mig på tummen i min ateljé, berättar Gusten. Jordens inre hetta, vulkanutbrott och inlandsis har tillverkat många stenar. En sten måste ju betraktas som en uråldrig "ready-made".

Så Gusten letade efter en vacker sten och grävde ner den.
- Var då?
- Det säger jag inte, säger Gusten. Det är konceptuellt oväsentligt. Och förresten, vad är mest spännande; det exponerade eller det antydda? Yoko Ono insåg det där när hon gjorde verket "Painting to see in the dark".

Den aldrig nergrävda kuben

Gusten ville prova den idéburna tanken fullt ut. Han skapade ett verk som var en tanke, en så kallad inbillning. Han tänkte intensivt på en vit kub och föreställde sig hur han höll den i sina händer och vred på den för att betrakta den ur olika vinklar. Han kallade den OMNI. Verket hade ingen fysik form, inget innehåll. Ingen platsspecifik placering. Bara en tanke - som inte var nergrävd.

- Jag gjorde en skylt med texten "Konstverket OMNI är inte nergrävt vid Moderna Museet", berättar Gusten. Först tänkte jag sätta upp skylten vid Stockholms slott, men jag grävde ner den istället. Hemma i mitt potatisland.

Ett sådant allestädes närvarande verk som en tanke skapar naturligtvis funderingar av typen "hur stor är kuben", "vilken vit nyans" och "hur många gånger har tanken tänkts".
- Såå litet substans och såå mycket koncept. Det är stort, säger Gusten och sträcker ut armarna åt sidorna.

Den aldrig uppgrävda stenen

Mitt eget verk fick mig att tänka.
- Kan jag vrida detta koncept ett varv till?

Istället för att gräva ner en sten, så lät jag helt enkelt bli att gräva upp den.
- Och vad betyder det där verket, då?
- Vad vill du att det ska betyda? brister Gusten ut i en stor inbjudande gest. Det är ju det som är hela grejen. Du ska tänka själv. Låt stenen som ligger därnere i jorden, orörd men uppmärksammad, sätta igång din fantasi, återkalla dina minnen och väcka din lust att upptäcka.

Gusten avslutar med ett par sentenser.
- Lawrence Weiner sade 1970: a stone left unturned. Jag säger idag: a stone left untouched.

När Gusten vänder sig om och går tillbaka mot ateljén säger han något som kan uppfattas som "riktigt intressant blir det om jag förverkligar ett vilande projekt om den glömda stenen som aldrig grävdes upp..."