→ Galleriet
“I mörker är alla konstverk gråa.”
Galleristerna
Det skönas väsen
Är bra konst skön? De gamla grekerna bedömde konst utifrån värdeteorierna etik och estetik. Hur gör vi moderna människor?
Konst kan väcka känslor. Därför påminner konst mer om marknadsföring än om konsumentuplysning.
Porträttmålarna vill naturligvis framställa det betalande motivet i så positiv dager som möjligt.
Behöver konsten vara skön för att väcka känslor?
Konst kan påminna oss om händelser. Då är konsten ett externt minne.
Konst kan få oss att tänka nya tankar, att rubba våra cirklar. Det är inte säkert att vi tycker om det.
Konst som oroar blir då dålig konst.
Allt detta handlar om hur vi som betraktare tolkar konsten. Kan även konstnärens avsikt påverka konstens skönhet?
Och vem har rätt i tolkningen om en betraktare vet konstnärens avsikt och en annan betraktare är omedveten om den?
Eller är det bara konstnärens yrkesskicklighet i det valda mediet som avgör om verket äger skönhet - fritt från konstnärens avsikt och betraktarens upplevelse? Och om motivet är fult, blir då verket fult - även om det är skickligt avbildat?
För ready-made-konst ligger konstnärens skicklighet i valet av föremål och förmågan att ge verket en kreativ titel.
Kanske är det enklast att runda alla dessa frågetecken och ta smitvägen ut, den som är märkt med "l'art pour l'art".